Katarinaparakit

Katarinaparakiterna är inte så väldigt utbredda i Sverige och varför förstår vi inte när dom både är vackra, fredliga och tystlåtna av sig det är dessutom en fågel som är lätt att hålla.

Man bör inte ha Katarinaparakiten i utomhusvoljär eftersom de är känsliga för stora temperaturskiftningar. (Som vi kan ha här i Sverige på vintern. Det kan ju skilja 15-20 grader på vintern)

Dom är inte mycket större än en undulat bara lite kraftigare. Det finns mycket exempel på vilka fåglar man kan sätta dom tillsammans med och vi kan nämna undulater, finkar, Kanarier .... Dom är dessutom inte omöjliga på att lära sig lite ord.

Färgen i vilt tillstånd är som hos många andra fåglar grön men de finns framavlade i färgerna lutino, blå och turkos. Vi har ett blått par.

Det är inte lätt att könsbestämma dessa fåglar, det finns lite tips om att stjärten på honan inte har några svarta fjädrar medan hanen har detta. Honorna ska också vara lite mattare i fjäderdräkten, men vi rekommenderar ändå att ta ett DNA-test och givetvis kan vi hjälpa till med detta.

När det gäller att avla på sina fåglar är dom inte speciellt känsliga när det gäller storleken på holkarna utan en standard parakitholk går alldeles utmärkt. Dom har en tendens att själva förstora ingångshålet så det passar deras behov.

Dom lägger mellan 3 till 6 och normalt är 4 ägg, storleken på äggen är 21 x 17 mm vita dom ruvar sina ägg i 17 till 26 dagar. Det går alldeles utmärkt att häcka dom tillsammans med andra Katarinaparakiter bara man inte har 2 par, men fler går utmärkt.

Katarinaparkiten äter parakitfrön, men det är givetvis viktigt att ge dem en varierad kost med grönsaker, frukt och groddade fröer.

Burutrymme enligt Jordbruksverkets Saknr L 80

Minsta tillåtna yta 0,31 m2
Minsta yta per fågel vid grupphållning 0,04 m2
Minsta mått på längsta sida 0,7 m
Minsta höjd :0,6 m